Astma och Mental Hälsa: Utforska Kopplingen

Djupdykning i astma och mental hälsa

En bit från mitt skrivbord här hemma framför min dator, är min katt Smulan och min undulat Fritjof upptagna med sina egenheter. Smulan spinner nöjt efter ett långt matsök, och Fritjof tycks vara lost i någon sorts melodisk truns sång - ja, mitt hem är en verkligen en värld full av små under. Men, likväl är jag här, mitt i det lilla kaoset, för att prata om ett allvarligt ämne: astma och dess samband med mental hälsa. Även om det inte kan verkar som det mest uppenbara, finns det forskning som visar att det finns en koppling mellan de två ämnena.

Passager till andning: Så påverkar astma

Om vi först kikar på vad astma är, så är det en kronisk inflammatorisk sjukdom i luftvägarna. Det orsakar svullnad och trängsel, vilket leder till andningssvårigheter. Min egen erfarenhet av astma sträcker sig tillbaka till min tidiga barndom. Jag kommer ihåg den krampaktiga känslan i bröstet, desperationen när varje andetag blev en kamp. Astmasymptom kan vara milda, måttliga eller allvarliga, och för varje astmatiker kan symtomen skilja sig åt.

Pratar vi om särskilt allvarliga fall kan astma vara begränsande, där den drabbade personen finner sig ständigt orolig för sitt nästa astmaanfall. Och den där oron, den återkommande fruktan, är den första belysningen av det samband som vi diskuterar idag: astmas betydande psykologiska verkan.

Sjukdomar kommer sällan ensamma: Kopplingen till mental ohälsa

Astma kan vara mentalt utmattande. Det är inte förtroendegivande att ha en sjukdom som gör att du kippar efter luft. Att leva med ständig ovisshet kan vara svårt. Men ännu djupare, finns det evidens som pekar på att individer med astma är mer benägna att uppleva mental ohälsa, inklusive ångest och depression.

Studier har visat att vuxna som har astma löper 1,5 till 3,7 gånger större risk att utveckla depression jämfört med de som inte har astma. Låt det sjunka in för en minut. Ångest är lika kopplad till astma. Både depressiv och ångeststörning hittades i högre frekvenser i astmapatienter än i den övergripande populationen.

Varför denna koppling? Tja, det finns ännu inte ett helt klart svar. Vissa tänkbara förklaringar är att de fysiska symtomen på astma och dess påverkan på livskvaliteten kan bidra till psykologisk nöd. Mans folk är också mer benägna att utveckla mental ohälsa om de har en kronisk fysisk sjukdom, då det blir ett extra stressmoment i livet.

Vägen framåt: Mental hälsa hos astmatiker

Du kanske tänker: "Vilhelm, det här är tung läsning. Finns det något positivt att ta med sig?"; och jag säger: Ja - Det gör det! Drabbas man av dessa problem finns det hjälp att få och sätten att hantera både astma och den tillhörande psykiska ohälsan växer. Även om jag aldrig personligen drabbats av en allvarlig depression till följd av min astma, har jag känt av ångest som spenderats kring ett potentiellt anfall. Tips och råd från andra i samma situation har gett tröst och stöd i svåra stunder.

En viktig första punkt är att regelbundet se en läkare och hålla astma under kontroll. Kontrollerad astma kan innebära färre symtom och därmed mindre stress. För mental ohälsa är självklart professionell hjälp som psykiatriker eller psykoterapeuter ovärderligt. Men även saker som regelbunden fysisk aktivitet, god sömn och rätt kost kan hjälpa till att förebygga mental ohälsa.

Prata även gärna om känslor med vänner och familj, eller i en stödgrupp - att prata om ens ångest, oro, eller depression kan avlasta en hel del av det mentala trycket. Smulan och Fritjof, till exempel, är stora lyssnare. Faktum är att djur i allmänhet ska ha en lugnande effekt på människor, så kanske en katt eller undulat kan fylla ditt liv med lite extra glädje?

Låt oss prata mera

Det här är bara toppen av det isberg som utgör länken mellan astma och mental ohälsa, men jag hoppas att jag lyckats belysa ämnet på något sätt och fått er att reflektera. Personligen tror jag att dialog och bättre förståelse av denna länk kan leda till förbättrad vård och livskvalite för astmatiker som mig själv.

Tack för att ni hängde med idag. Jag ska nu stänga ner mitt skrivbord för kvällen, kanske sjunga lite med Fritjof och klia Smulan bakom örat. Var rädda om er och glöm aldrig bort att prata om era upplevelser och känslor, både de bra och de dåliga.

Vi ses nästa gång!