Polyfarmaci hos äldre: läkemedelsinteraktioner och depreskription
Wilhelm Lundqvist 7 december 2025 12

När du är över 65 år är det vanligt att du tar flera läkemedel. Kanske ett för blodtrycket, ett för diabetes, ett för smärta, ett för sömn, och kanske något för magproblemen som uppstod när du började ta det första. Det här är inte en exceptionell situation - det är standard. I Sverige och i hela världen ökar antalet äldre som tar fem eller fler läkemedel samtidigt. Detta kallas polyfarmaci, och det är en av de största utmaningarna i vården idag.

Vad är polyfarmaci, och varför är det ett problem?

Polyfarmaci betyder att någon tar fem eller fler läkemedel samtidigt. Det är inte bara antalet som är problemet - det är hur de påverkar varandra. När du tar fler läkemedel ökar risken för farliga interaktioner. Med två läkemedel är risken för en negativ effekt cirka 6 %. Med fem läkemedel är den upp till 50 %. Med sju eller fler är den nästan 100 %. Det är inte teori - det är klinisk verklighet.

Äldre kroppar förändras. Njurarna och levern fungerar inte lika bra som förr. Det betyder att läkemedel stannar längre i kroppen, och att små doser kan bli för starka. Samtidigt blir kroppen mer känslig för vissa substanser. En dos som var perfekt vid 50 år kan bli farlig vid 75. Det är därför det inte handlar om att bara lägga till mer - det handlar om att ta bort det som inte längre behövs.

Varför tar vi så många läkemedel i första hand?

Det är inte bara patienter som vill ha mer. Det är systemet. Varje sjukdom får sitt läkemedel. Blodtryck? Tabletter. Diabetes? Tabletter. Artrit? Tabletter. Sömn? Tabletter. Ångest? Tabletter. Varje specialist ser sin egen del av problemet - men ingen ser helheten.

Det här leder till en kaskad. En patient får ett läkemedel mot smärta - som orsakar yrsel. Så får han ett läkemedel mot yrsel - som gör att han blir konstig i huvudet. Så får han ett läkemedel mot det - och så vidare. Det här kallas en preskriptionskaskad. Det är som att bygga ett hus på en osäker grund. Varje nytt lager gör det ännu mer osäkert.

I vårdhem och sjukhus är polyfarmaci ännu vanligare. En studie visade att upp till 80 % av äldre i vårdhem tar tio eller fler läkemedel varje dag. Många av dessa är inte nödvändiga - de är bara kvar från tidigare besök, eller för att någon inte har tagit tid att fråga: Behövs detta fortfarande?

Depreskription: att ta bort för att spara liv

Det finns ett ord för att rättfärdiga att ta bort onödiga läkemedel: depreskription. Det är inte att sluta med medicinering - det är att göra den säkrare. Det handlar om att fråga: Vilket läkemedel gör mer skada än nytta? Vilket är inte längre effektivt? Vilket orsakar fler problem än det löser?

Det är inte lätt. Många patienter tror att varje tablet de tar är viktig. De har hört att det är för deras hjärta, deras blodtryck, deras minne. De är rädda för att sluta. Vårdpersonalen är ofta rädd för att något ska gå fel - att blodtrycket stiger, att smärtan kommer tillbaka, att patienten blir otrygg.

Men forskning visar att när man gör det rätt, blir resultatet tydligt. I studier där man systematiskt har tagit bort onödiga läkemedel har man sett:

  • 22 % färre fall
  • Färre akuta vårdbesök i akutmottagningen
  • Bättre sovande och mer energi
  • Bättre minnesförmåga hos många
  • Lägre dödlighet

Det är inte magi. Det är logik. Mindre läkemedel = mindre risk = bättre liv.

Hälsovårdsteam analyserar läkemedel och tar bort en onödig tablet på en bordsskiva.

Vilka läkemedel är mest farliga för äldre?

Det finns en lista som kallas Beers-kriterierna - den används i hela världen för att identifiera läkemedel som är särskilt riskfyllda för äldre. Här är några som ofta bör undvikas eller minskas:

  • Benzodiazepiner (som diazepam eller alprazolam) - ökar risken för fall, förvirring och demenssymptom.
  • Antikolinergika (som oxybutynin för blåsproblem eller diphenhydramin i sömnmedel) - försvårar minnet, orsakar torka i munnen, kan leda till förvirring.
  • NSAID:er (som ibuprofen eller naproxen) - ökar risken för magblödningar och njurskador, särskilt vid långvarig användning.
  • Antipsykotika (som haloperidol eller risperidon) - används ofta för att lugna demenspatienter, men ökar risken för stroke och död.
  • Long-acting sulfonylureor (som glibenclamid) - kan orsaka allvarlig lågblodsocker hos äldre.

Det är inte alltid att dessa läkemedel ska slutas helt. Men de ska ses över varje år. Är det fortfarande nödvändigt? Finns det ett säkrare alternativ?

Vem ska göra det här - och hur?

Det är inte bara läkarens ansvar. Det är inte bara patientens. Det är ett teamarbete. En god depreskription kräver:

  1. En komplett läkemedelsöversikt - inklusive över-the-counter-läkemedel, vitaminer, grönsakspreparat och naturliga produkter. Många glömmer att kolla vad patienten tar hemma.
  2. En samtal med patienten - inte bara: Har du några problem? utan: Vilket läkemedel tycker du är mest besvärligt? Vilket tror du inte gör något?
  3. En samordning mellan vårdgivare - om du ser en neurolog, en kardiolog och en reumatolog, måste de prata med varandra. Annars fortsätter varje en att lägga till något.
  4. En plan för avveckling - inte sluta plötsligt. Minska långsamt. Observera. Dokumentera. Varje steg ska vara tydligt.

Farmaceuter har en nyckelroll här. I Sverige finns det redan farmaceuter som arbetar i primärvården och gör läkemedelsrecensioner. De ser helheten. De vet vilka läkemedel som är överflödiga. De kan säga: Det här läkemedlet har inte använts på 8 månader. Varför fortsätter du med det?

Varför är det så svårt att göra det här?

Det är inte för att ingen vet hur. Det är för att systemet inte stödjer det.

En läkare har 10 minuter på sig för ett besök. Det är knappt tid att prata om blodtrycket, långt mindre att gå igenom 12 olika tabletter. Det finns ingen betalning för att göra en komplett läkemedelsrecension. Det är inte en verksamhet - det är en tidskrävande insats.

Även patienter är ofta motvilliga. De har varit med om att läkemedel har tagits bort tidigare - och sedan har de blivit sjuka igen. De tror att varje tablet är en skyddsvägg. Att ta bort en är som att ta bort en murbricka - och de räddar sig för att hela huset ska falla.

Det finns också brist på utbildning. Många läkare har aldrig fått undervisning i depreskription. De lärde sig att skriva ut - inte att ta bort.

Äldre person promenerar i parken med bara tre läkemedel, med försvinnande piller bakom sig.

Det finns hopp - och det är redan här

I Göteborg och andra städer i Sverige har vissa primärvårdscenter börjat testa nya modeller. De har satt in farmaceuter som specialiserat sig på äldre. De gör en fullständig läkemedelsöversikt en gång per år - gratis för patienten. De pratar med patienten, med anhöriga, med vårdhemmen. De använder digitala verktyg som automatiskt varnar om potentiella interaktioner.

Resultat? Färre fall. Färre sjukhusvårdar. Fler äldre som känner sig trygga. Fler som kan sova bättre. Fler som kan gå ut och ta en promenad utan att vara rädda för att falla.

Det här är inte framtiden. Det är nu. Det är möjligt. Det är redan pågående - bara inte överallt.

Vad kan du göra som patient eller anhörig?

Om du eller någon du älskar tar fem eller fler läkemedel, gör detta:

  • Skapa en lista - skriv ner ALLT: recept, köpt i apotek, hemlågda tabletter, grönsakspreparat, vitaminer, herbala läkemedel.
  • Fråga din läkare: Finns det något här som inte längre behövs?
  • Fråga din farmaceut: Har något av dessa läkemedel en risk för interaktion?
  • Fråga dig själv: Har jag någon gång kunnat sluta ett läkemedel utan att det blev sämre?
  • Be om en läkemedelsrecension - det är ditt rätt att få det. Det är inte en extra tjänst - det är en grundläggande del av säker vård.

Det är inte att vara motståndare mot medicin. Det är att vara förnuftig.

Slutsats: mindre är mer

Polyfarmaci är inte en sjukdom. Det är en följd av ett system som är byggt för att behandla sjukdomar - inte människor. Men vi kan förändra det. Genom att fråga, genom att tveka, genom att välja att ta bort istället för att lägga till.

En äldre person som tar tre nödvändiga läkemedel och lever ett liv utan yrsel, utan fall, utan förvirring - är bättre än en som tar tio läkemedel och bara klarar sig.

Det är inte om man tar mer. Det är om man tar rätt.

Vad är polyfarmaci, och när börjar det vara ett problem?

Polyfarmaci betyder att någon tar fem eller fler läkemedel samtidigt. Det blir ett problem när dessa läkemedel ökar risken för biverkningar, interaktioner, fall eller förvirring - särskilt hos äldre. Det är inte antalet som är det viktigaste, utan om de läkemedlen fortfarande är nödvändiga och säkra för den enskilde patienten.

Vilka läkemedel bör man undvika hos äldre?

Läkemedel som benzodiazepiner (t.ex. diazepam), antikolinergika (t.ex. oxybutynin), NSAID:er (t.ex. ibuprofen), vissa antipsykotika och långverkande sulfonylureor bör användas med stor försiktighet eller undvikas helt hos äldre. Dessa ökar risken för fall, minnesförlust, magblödningar och andra allvarliga biverkningar. Beers-kriterierna ger en uppdaterad lista över dessa läkemedel.

Vad är depreskription, och hur fungerar det?

Depreskription är den systematiska processen att minska eller avsluta läkemedel när deras risker överskrider deras nytta. Det görs inte plötsligt - utan långsamt, med övervakning och samtycke från patienten. Målet är att minska biverkningar, förbättra livskvalitet och minska risken för sjukhusvård - inte att sluta medicinering helt.

Kan man ta bort läkemedel utan att sjukdomarna kommer tillbaka?

Ja, ibland. Många läkemedel ges för att hantera symtom, inte för att kurera. Om symtomen har förändrats - till exempel om blodtrycket är stabilt eller smärtan har minskat - kan läkemedlet vara onödigt. Studier visar att när man tar bort onödiga läkemedel, så förbättras ofta livskvaliteten utan att sjukdomarna återkommer.

Vem kan hjälpa mig att göra en läkemedelsöversikt?

Din primärvårdsläkare, din farmaceut, eller en specialist i geriatrik kan hjälpa dig. I många delar av Sverige finns det farmaceuter som specialiserat sig på läkemedelsrecensioner för äldre. De kan gå igenom dina läkemedel, kolla för interaktioner, och hjälpa dig att prata med dina läkare om vad som kan tas bort.

Varför är över-the-counter-läkemedel viktiga att tänka på?

Många äldre tar över-the-counter-läkemedel som ibuprofen för ledvärk, diphenhydramin för sömn, eller magnesium för magbesvär. Dessa kan interagera med receptbelagda läkemedel, öka risken för njurskador eller orsaka förvirring. De är inte oskyldiga - de är del av din totala läkemedelsbelastning.